Ingen hälsa utan psykisk hälsa konstaterar WHO. Psykisk ohälsa kostar svenska samhället 5% av BNP årligen, dvs 200 miljarder SEK, och trendkurvan fortsätter att peka uppåt. Gällande barn och ungas välbefinnande rankar Sverige sig i botten av samtliga EU-länder och självmord fortsätter att vara den vanligaste dödsorsaken bland unga. Samtalet om den gröna transformativa omställningen som en möjliggörare för innovationer och ökade arbetstillfällen behöver därför ta sig en tankeställare och besvara frågorna
”Vem ska stå för den gröna omställningen och vem ska det gynna?”
”Vem ska installera nya vindfångare och för vem bygger vi nya energikällor?”.
Arbetet med en grön omställning tappar sin mening utan en ung generation med tillräcklig tro, lust, kraft och nyfikenhet att ta över och förvalta det vi lämnar över. En grön omställning kan därför inte separeras från en social.
För många unga väcker våren en extra tanke över framtiden. För att ge dem de utsikter de förtjänar behöver blicken höjas med en uthållig och långsiktig social dialog som sträcker sig över mandatperioder. Investeringar i innovationer som kan möta den sociala efterfrågan behöver sträva efter så mycket mer än snabb avkastning. En barndom följer resten av livet och enda sättet att nå jämlika förutsättningar är att rusta barn genom främjande och förebyggande arbete- innan problem växer och slår rot. En hållbar framtid börjar med våra barn.